Första veckan på riskförlossningen

I måndags hade vi vår första dagen på avdelningen för riskförlossningar. Efter att ha gått runt en halvtimme fick vi båda en känsla av att vilja gå hem och inte komma tillbaka. Ska vi 4 veckor på den här avdelningen? Det kändes som en omöjlighet! Födande kvinnor överallt; på bänkar, på golv, på galonbritsar. Många av dem tyvärr i så dåligt skick att kanske både mamma och barn inte skulle klara sig. Efter ett tag hittade vi en "vanlig" tvillingförlossning som vi kastades in i. Efter att första bebisen kommit bestämde sig den förlösande barnmorskestudenten för att gå. Hon hade ju en lektion hon behövde vara på. Vi tog helt enkelt över och försökte diagnostisera hur barnet som fortfarande fanns kvar i magen låg och om det var möjligt för den att komma ut den vanliga vägen. Tyvärr låg den så till att kejsarsnitt var enda alternativet, och vi fick dit en läkare som konstaterade samma sak. Tyvärr kan ett akut kejsarsnitt dröja upp till 7 timmar (ibland ännu längre) så vi vet inte om tvilling två klarade sig eller inte.

På eftermiddagen kom vår lärare Sabine från KI ner hit till Uganda. Underbart tillskott enligt oss. Hennes erfaranhet känns skön att ha i närheten och eftersom vi inte fått någon handledning sen vi kom hit är hon precis rätt person på rätt plats! Dessutom får hon in oss överallt - många tror numer att vi är två läkarstudenter med vår lärare som kommit från Sverige och tycker det är självklart att vi ska vara med på exeptionella kejsarsnitt. Vi får se saker vi aldrig hade fått se hemma - tex en brusten livmoder och ett utomkvedshandandeskap med levande barn i v 37 (extremt ovanligt även här!). Det är från den operationen ni ser en del av bilderna ovan.

Vi har för första gången träffat den klass som vi tillhör under vårt utbyte. Ska vara med på några föreläsningar som Sabine håller i. Det ska bli skönt med lite föreläsningar som avbrott i praktiken. Tydligen skulle vi kanske ha blivit lite mer omhöndertagna av klassen och programavsvariga här nere. Istället har vi bara haft praktik och fått klara oss själva. Visserligen har det gått bra för oss, men det är bra att Sabine kommit hit och reder upp situationen.

Till helgen ska vi tillbaka till Jinja och rida häst längs Nilen. Frida har ridit massor tidigare och ser fram emot vild galopp. Niklas har suttit på en ponny på skansen när han var sju och hoppas att det finns hjälm! Frida tror inte på det riktigt och pratar om att hänga rep runt Niklas hästs hals så att han hänger med i tempot och har något att hålla i sig i. På söndag väntar ett underbart SPA där vi äntligen får tid att vila upp oss. Vi är helt sjukt trötta här nere och vi går och lägger oss mycket tidigare än vi brukar göra hemma.

Vet inte hur många av er som vet det, men i våras kom två ugandiska barnmorskestudenter till Sverige, och bebisen på bilden tillhör en av dem, Connie. Lilla Samantha föddes i måndags på Mulago Hospitals normalförlossning. Typiskt nog hade vi ju bytt avdelning redan. Kunde hon inte ha fötts förra veckan?!

Vi hörs snart igen! Kram Niklas och Frida

PS. Vi har sett bilder från stränderna på Zanzibar och har verkligen något att längta efter. Två veckor där blir nog en bra batteriladdare inför hösten och vintern hemma!