Hej alla! Vi kom aldrig i vag pa nagon safari, den blev lite framskjuten. de senaste dagarn ahar det varit skottlossningar i kampala. Nagon kung som forsokt att ta over en stam han inte riktigt har nagon anknytning till. Folk blitr arga och borjar skjuta varann. Inte riktigt vad vi var beredda pa, och definitivt inte vana med. Vi har gatt fran att vara tva svenskar som pa sin hojd hort nagon skjutovning fran millitaren hemma, till att vara mitt i en stad dar hundratals manniskor blivit skottskadade och dodade under bara ett par dagar.
Nu har det lugnat ned sig. Vi sitter pa ett internetcafe i ett shoppingscenter i en finare del av stan. Vi ska handla lite mat, under helgen har det varit svart att fa tag pa mat eftersom alla butiker varit stangda, kanske se en film pa bion och ata pa restaurang.
I morgon ar det mandag och vi ska tillbaka till forlossningen. Det fods mycket barn, men det ar ocksa sa manga studenter att det tyvarr inte blir sa jattemycket forlosande. Ibland ar man helt sjalv under en forlossning, ibland ar man omringad av 9 andra studenter och barnmorskor som ska lagga sig i. Om tva veckor ska vi ner till avdelningen for riskforlossningar, dar fods det annu mer barn. Vi kommer nog i och for sig bada ha krossat gransen pa 50 forlossningar var innan dess.
Vi har det kanonbra uppe i vart nya boende. Vi blir glada varenda gang vi kommer upp dit, och alla som bor dar ar riktigt skona manniskor som ar latta att umgas med. Efter tva dagars olspelande, britterna ar helt enkelt inte riktigt kloka, kanns det nu faktiskt skont med lite sondag. Bara vila och ladda infor veckan som kommer.
Safarin kommer att genomforas helgen som kommer. Vi lovar att vi ska klappa djuren forsiktigt! Hoppas bara att kampalaborna haller sig lugna och att det inte bryter ut nagra nya upplopp.
Hemlangtan? Ja den finns hos bade Niklas och Frida, men det gar anda forvanansvart bra. Nu ar de tre forsta veckorna over. De tre veckor som alla sager ska vara varst. Nu har vi vant oss med det langsammare tempot, vi pratar samre engelska an nagonsin forut och borjar sa smatt lara oss barnmorsketermerna pa luganda (ett av de nara 60 lokala spraken i Uganda).
Ha det sa gott hemma i hostsverige sa hor vi av snart igen har pa bloggen!
Kram kram / Niklas och Frida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt att höra att ni har det bra igen. Svårt att förstå hur det kan bli och var kommer alla vapen ifrån? Det viktigaste är ändå att ni mår bra. Många kramar Agneta o Thomas
SvaraRaderaHej mammas älskling .Vad vi är lättade att det har lungnat sig .svårt att förstå att folk ska behöva skuta på varandra.hoppas ni får en trevlig safaritur.Var rädd om er.
SvaraRaderaPuss o kram från mamma Marianne
Hej! Jättekul att läsa er blogg, ska fortsätta att hålla mej uppdaterad. Ni verkar verkligen ha en spännande resa. Känner igen en hel del ffa mentaliteten, bussfärder osv när jag själv var i Kenya. Ha det så bra och sköt om er./Ewa Uche(Fridas handledare på DS Förlossningen)
SvaraRaderaOtäckt att befinna sig så nära krig man bara läser om! Ta hand om er och ha det gott
SvaraRaderaKram, Kickan & Matte
Ah Ewa om du visste hur mycket jag har saknat dig, Ann-Charlotte och alla andra pa DS!!!
SvaraRaderaHar far vi ingen vidare handledning, sa vi forloser sjalva och forsoker lisat ut hur vi ska gora. Idag har jag forlost 3 sma bebisar sjalv med assistans fran en svensk sjukskoterske-student, men det gick bra!
Kram Frida
Niklas oh Frida! Ni är två superhjältar i våra ögon! Keep up the good work. KRam// fam chamoun
SvaraRadera