Drottningen och kungen har kommit till stan!

Första veckan på förlossningen är avklarad, fyra dagar och fyra förlossningar var. Skönt med en liten mjukstart.

I helgen har vi varit i byn Nagongera på besök hos Janes familj. Nagongera ligger ca 20 mil österut från Kampala. Lördag morgon ringde väckarklockan 4:30 och vi studsade upp för att möta Jane nere i korsningen i Wandegeya. Klockan 05:10 bad hon oss att komma lite tidigare, och vi var på plats 10 minuter senare. Självklart kom hon själv 30 minuter försent, och just den tiden på dygnet i var det kanske inte så kul att stå och vänta, i totalt beckmörker som två ensamma vita människor. Om man redan nu räknar ihop tiden vi väntat på henne i korsningen kommer vi snabbt upp i drygt 2 timmar. Punktlighet finns inte i Uganda. Vi måste nog också ta till oss den delen av den afrikanska kulturen. I alla fall när vi ska möta Jane :)

Vi hade blivit lovade att få åka en riktig buss till Nagongera, men det slutade med att vi satt inklämda i en liten minibuss med 17 st andra passagerare och Niklas ben och rumpa värkte efter redan en halvtimmes skumpande. Resan tog ungefär 4 timmar. Vid en bensinmack mitt i ingenstans stannade bussen för att lasta på mer människor. Vi åker därifrån och chauffören tror sig ha glömt en person, och vi får vända på en smal liten grusväg och åka tillbaka. Efter 2 minuter ropar en liten man från baksätet att han faktiskt är med i taxin och vi får vända tillbaka igen och kan fortsätta vår resa.

Uganda bjuder oss på ett otroligt vackert landskap. Stora fält med ris-, te-, banan-, sockerrör- och kasawarotsodlingar. Längs vägen åker vi genom små små byar med gräshyddor och massor med färglada människor.

Väl framme i Nagongera hälsas vi välkomna med sång och dans av både familj och grannar. Kvinnorna ylar/sjunger på sitt speciella sätt, såsom kvinnor i vissa andra kulturer gör. Ni kanske förstår vad vi menar. En get och en höna slängs fram till oss och vi förstår att det vi håller i kommer att bli kvällens middag. Vi bjuds först på lite fika men sen är det stressigt att få fram köttet så Frida får äran att ta hand om hönan och Niklas tar sig an geten. Vi nackar och slaktar som om vi aldrig gjort annat, och får godkänt av familjen med ytterliggare en dans.

Vi behandlas som kung och drottning. Alla andra sitter på bastmattor på backen medan vi sitter på stolar. De äter med händerna, vi äter med bestick. Vi känner oss lite lätt obekväma i situationen då vi båda gärna hade hjälpt till. Istället kommer det fram mer och mer mat, nötter, sockerrör och läsk. Vi får dessutom veta att famlijen vanligtvis bara äter kött en gång per år - vid jul. Idag är det ordenltlig fest med andra ord.

Efter en skön promenad i byn sätter vi oss i familjens trädgård under ett jättestort mangoträd och grillar revbensspjäll från geten. Vid tiotiden på kvällen bjuds vi på en sista middag, eller snarare Niklas tvingar i sig några bitar medan Frida som är lite sjuk försöker förklara för Jane att det inte går att få i en endaste bit till. Trötta och mätta kryper vi ner i huset största säng, som någon uppenbarligen offrat för vår skull.

Maten vi bjudits på under helgen skiljer sig mycket från den vardagliga friterade maten. Höns- och getgryta, kasawarotsbröd och majsmjölsbröd, ris och kokta marinerade ärtblad. Bröden är inget vi hemma skulle kalla för bröd, snarare en blöt degklump som används som ett tillbehör att suga upp grytan med.

På söndagmorgonen går vi i kyrkan, bestående av träpålar och torkat grästak. Där dansar och sjunger vi, håller varsitt tal för församlingen och håller varann i händerna och ber. Jättfint, men kanske lite skenheligt med tanke på vår egna sviktande tro. Gudstjänsten hålls dessutom på både det lokala språket och engelska för vår skull.

Vi går vidare från kyrkan på apjakt, en misslyckad sådan tyvärr, men ändå en trevlig promenad bland buskar och snår i sällskap av några småpojkar som vallar getter. Efter lunchen dansar alla kvinnor och vi delar ut våra medtagna presenter. Vi känner oss lite dumma eftersom våra presenter inte räcker till alla, men inte visste vi att hela grannskapets ungar skulle vara här.

Vi liftar på ett lastbilsflak, självklart under ett rådande monsunregn, och kliver dyngsura av i staden Tororo. Nu hälsar vi på Janes kusins syster och bjuds på mat. Igen. Halv sju klämmer vi in oss i en ny taxi, Frida sittandes i skarven mellan två säten och Niklas på ett säte med tre stålstänger som ryggstöd. Det kanske inte låter så obekvämt, men som vi sagt tidigare är bilarna vi åker i egentligen avsedda för nio personer, inte 19! Men vi är i Afrika!

20 mil och 4 timmar senare är vi äntligen framme i Kampala, och vi nickar i samförstånd till varandra och tar en riktig taxi hem till dörren. Helgen har varit otroligt spännande och händelserik. Något vi aldrig trodde vi skulle få uppleva, och aldrig varit i närheten av tidigare. En sådan här berättelse är svår att förmedla med ord, och vi kanske låter lite väl negativa. Men alla positiva upplevelser och möten med en underbar familj väger med råge upp alla obekvämligheter. Tänk er själva att få sitta under ett mangoträd vid en öppen eld och äta färskt rörsocker och grillad get, omringad av en hop med glada barn som leker och klämmer sig ner bredvid en!

Vi har nu flyttat från slummen och bor i ett hus med trädgård uppe på universitetsområdet. Luften här uppe är mer lättandad. Huset delas med andra utbytesstudenter. Här finns ett riktigt kök som man kan laga mat i, ett vardagsrum med matbord och soffor. Dessutom kan man sitta på en altan, där vi precis ätit vår första riktigt mysiga frukost - te och macka till ljudet av apor och fåglar i träden. Det är lite skillnad mot våra tidigare frukostar, som intogs sittande på sängkanten i vårt 10 kvm lilla rum på Akamwesi till ljudet av skällande hundar och gasande och tutande bilar. Här uppe bor också två av tjejerna från vårt lilla svenskgäng. Det känns mysigt att bo här och ha trevliga människor omkring sig!

Nu ska vi till sjukhuset och jobba ett kvällspass på förlossningen. I morgon går vi både dag och natt, allt för att jobba ihop timmar så vi kan åka på fler utflykter.