Det kliar i fingrarna!

Åkte pendeltåg igår, skulle in och se Prideparaden. Plötsligt hör jag hur någon knackar på en ruta, och som alltid (i sitt stora ego) tror man ju att det är en själv någon vill åt. Jag tittar upp och visst, det tog ett par sekunder, men sen kom glädjen och värmen! Där sitter ett par och pappan håller upp en bebis mot rutan, så fantastiskt fin. Min kanske roligaste förlossning, som jag aldrig kommer att glömma. Föräldrarna log i kapp och jag fick ett litet snett leende av bebisen också. Fasen att vi var på väg av och inte kunde stanna och prata lite, men jag blev så glad att smilmusklerna behövde massage när mungiporna till slut sänkte sig lite.

Nu kan jag konstatera att det kliar ordentligt i fingrarna att få förlösa lite, och fjäderklämman för starka underarmar har åter plockats fram.